wanted-ensemblen talar ut

Du hittar alla våra "dagboksklipp", som spellista HÄR.

Anette Zander- Pettersson, 56 år Bunkeflodstrand , Undersköterska

Jag hörde via Ulf ifrån Bunkeflodstrands Kyrkokör att man sökte kör- folk till denna uppsättning. För mig passar det väldigt bra att det är repetitioner 1 gång/vecka. Jag har alltid tyckt om att sjunga och för mig är kören friskvård. Jag blir upprymd, piggare och gladare.

Det känns bra att det är ett budskap, att vi ska röra oss mycket i kören. Hela föreställningen känns spännande. Alla delar som ska sättas ihop till en helhet.

Jag känner mig inte alls nervös, för när jag väl står där och sjunger, så är det som att jag är i en annan värld!

Agneta Lektorp

Berätta lite kort om dig själv och vad har du för bakgrund?
Jag heter Agneta Lektorp och är i 60-års åldern. Utbildade mig till förskollärare i slutet på 70-talet och har arbetat som det hela tiden. Under en period arbetade jag med flykting barn och deras familjer tillsammans med socialsekreterare och barnpsykolog.

Berätta varför har du valt att engagera dig i projektet Robin Hood?
Nyfiken på människor och området runt Rosengård för att själv bilda mig en uppfattning om hur det ser ut. Tycker det är spännande att Malmö satsar på något kreativt och roligt för människor. Vet att det krävs mycket frivilliga krafter för att det skall kunna genomföras.

På vilket sätt kommer du att vara delaktig?
Jag kommer att hjälpa till med arbete bakom scenen, såsom fika till skådespelarna, publikvärd, sy och laga o.s.v.

Vilka är dina förväntningar på projektet?
Att det når ut till många människor runt om i Skåne så att de aktiva får visa upp sitt budskap.

Sist men inte minst… Beskriv med några känslor (adjektiv) vad ni hoppas känna och få med er efter projektet slut:

Glädje, framtidstro, lycka.



Anette Sjögren

Berätta lite kort om dig själv och vad har du för bakgrund?
Jag heter Anette Sjögren och jobbar som säljare och har gjort det i drygt tjugo år främst inom pappersbranschen. Säljer idag butiksemballage. Har två vuxna barn, en hund och bor i Malmö.


Berätta varför har du valt att engagera dig i projektet Robin Hood?
Känner Lotta Lundgren som främst vän och även f d granne. På den vägen fick jag reda på projektet som jag tycker verkar spännande.

På vilket sätt kommer du att vara delaktig?
Jag kommer att vara behjälplig för sponsorerna i Show Room efter föreställningen.

Vilka är dina förväntningar på projektet?
Spännande, utmanande, nya kontakter och helt nytt för mig.


Sist men inte minst… Beskriv med några känslor (adjektiv) vad ni hoppas känna och få med er efter projektet slut:
En helt ny spännande värld kanske öppnar sig genom nya kontakter och roliga erfarenheterJ

Kerstin Möhl

Hur kom du på idén att vara med i ”Wanted Robin Hood”?

” Som pensionär så blir man avsågad från allt, och jag såg min chans”. När jag var yngre så gick jag på teater och ville jobba vidare med detta, men mina föräldrar hade bestämt annat. De hade bestämt att jag skulle gå en annan utbildning på en högskola i Stockholm vilket jag då fick göra. Att få vara med eller att jobba med teater nu skulle vara den sista checken på det som jag har velat göra i livet.

Varför vill du vara med i ” Wanted Robin Hood”?
Det lät som ett roligt projekt/ föreställning. I projektet så jobbar man utifrån samma tankar och syn som jag alltid har haft på samhället och på de människor som lever i det. Jag har jobbat mycket mer invandrade och flyktingar och det var främst det som gjorde att jag nappade på projeket då det är många kulturer inblandade i projektet, vilket jag är väldigt fascinerad över. ” Jag känner mig hemma på Rosengård”.

Kan inte du berätta lite om din bakgrund?
Jag är gift med en man som kommer ifrån utlandet. Vi flyttade till Egypten då mannan fick ett jobb, och där bodde vi i 3, 5 år. Jag hade svårt att kommunicera med människorna i Egypten då de endast använde sig utav arabiska som språk. Jag kan därför säga att jag vet hur det är att vara invandrare, för jag har själv varit det i 3, 5 år. Planerna var att vi skulle vara bosatta i Egypten för alltid, men så småningom så fick de en ny president som då stängde ner alla svenska fabriker, bl.a. den fabrik som min man jobbade på. Han hade alltså inget jobb och det skulle bli tufft att stanna kvar i Egypten så vi fick flytta hem. Vi bodde hemma i 3 år ungefär, och sedan fick min man ett nytt jobberbjudande. Denna gången så var jobbet i Malaysia. Vi flyttade till Malaysia där min man hade ett projekt med att förbättra tändstickor. Jobbet i Malaysia blev snart avklarat och vi fick flytta tillbaka till Sverige. När jag kom tillbaka till Sverige så var det en person som bad mig om att utbilda invandrare som hade kommit till Sverige. Ett uppdrag som jag sade ja till. Eftersom att jag hade bott i Egypten i 3, 5 år så hade jag lärt mig lite arabiska och det var anledningen till att jag var lämpad för detta jobbet. Jag utbildade till en början 4-5 st ”arabtanter”. Totalt så jobbade jag som invandrarlärare i Växjö i 12 år. Min man fick sedan ett jobb i Malmö, och vi flyttade dit. När jag kom till Malmö så sökte jag jobbet som flyktingkonsulent, vilket jag sedan jobbade som i 15 år.