Det kan vara bra att innan äventyret ha arbetat lite med folktro och väsen. Vad skiljer egentligen dåtidens folktro från dagens religion och vilken funktion tror man att folktron fyllde? I vår fiktion är Vittran en central del av fiktionen som eleverna kommer att möta i Torup. Elever som har frkunskaper kring Vittran och folktro i allmenhet kommer bättre t kunna tillgodogöra sig Äventyret och den sagolika värld där de kommer att bli hjältar.



Folktro – vad är det egentligen?

Folktro är ett begrepp för att beskriva den brokiga väv av övernaturliga föreställningar som var (och till viss del fortfarande är) en viktig del av människornas tanke- och föreställningsvärld. Folktro är inte en del av en officiell, religiös tro. Däremot har långt ifrån all folktro av hedniskt ursprung - tvärtom är kristna föreställningar och värderingar en central del av den folktro vi idag känner till.

I folkminnessamlingar runt om i Sverige finns uppteckningar som gör att vi vet en del om den folktro som präglade människornas vardag i bondesamhället. Folkminnessamlingarna kom, i huvudsak, till i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, då museer och institutioner började samla in och skriva ner den äldre muntliga traditionen för att rädda den till eftervärlden i en tid då samhället snabbt och radikalt förändrades. Men det finns även äldre källor, som gör att vi även vet en del om folktroföreställningar under medeltid och i vissa fall längre tillbaka i tiden än så.

Skogen i folktron

Skogen var en viktig plats för människorna förr. Där fanns mat, virke, ved och annat man behövde. Men skogen var också en farlig plats – råkade man ut för en olycka eller gick vilse ute långt hemifrån var det svårt att få hjälp. Skogens faror speglas också i folktron. De väsen som man trodde fanns i skogen (eller i vatten) sades vara farligare än de som var nära gården. Men det var inte bara övernaturliga väsen som var farliga i skogen. Där fanns också rovdjur som utgjorde ett reellt hot, kanske inte i första hand mot människorna men däremot mot deras boskap. Det var ofta barnens uppgift att gå vall med djuren i skogen, en ensam och ibland farlig syssla. De hade ansvar att se till att inget djur gick bort sig i skogen eller blev taget av rovdjur. För att inte locka till sig rovdjur genom att använda deras rätta namn använde man ofta så kallade noanamn när man talade om dem. Björnen kallades till exempel för Nalle, räven för Mickel och istället för varg sa man Gråben.

En skrift producerad av Skånes hembygdsförening om folktro med tyngdpunkten på Skåne. HÄR (pdf)

Professor berättar HÄR

Wikipedia HÄR

UR play har här producerat en liten serie som handlar om olika naturväsen som har visats på Barnkanalen. HÄR 

TRO & VÄSEN från UR: Följ med morfar och barnbarnet Elin på spännande äventyr i den svenska folktron. Morfar älskar att berätta, Elin älskar att lyssna på hans mustiga historier om mystiska väsen och övernaturliga figurer. Men är det riktigt sant? HÄR

Trailerfilm om människor som mött väsen.

Fakta om väsen som man behöver veta lite mer om

Befintliga väsen och fiktiva väsen

En sida med lite fakta kring folktro samt olika väsen. HÄR

En liten film om de underjordiska producerad av SVT (drygt 12 min lång) HÄR 

Trolltider. Klassisk julkalender från SVT. Hela serien HÄR.

En kort film/bildspel som ger en övergripande presentation av några olika väsen (3.48 min lång) HÄR  

Folktro – kort fakta och länkar https://www.bibliotekuppsala.se/123257/sv/articles/gammal-svensk-folktro http://sv.wikipedia.org/wiki/Folktro

Fakta om väsen som man behöver veta lite mer om
Befintliga väsen och fiktiva väsen HÄR


Vittra

Norrland upptar som bekant den större delen av Sveriges yta och består av många områden som sinsemellan är väldigt olika. Men överallt är det ett och samma folkväsen som dominerar berättandet, Vittran. Ordet vittra betecknar flertal. Vittror är en senare tidens skriftspråkform som sällan eller aldrig användes i gamla muntliga berättelser. Andra folkliga varianter av begreppet är vitra eller vättern. Det finns också specifikt norrländska föreställningar, mestadels knutna till fäbodar där vittra sägs ha egna kor och getter. Den som lyckades fånga en vitterko kunde skatta sig lycklig, en sådan ko mjölkade osedvanligt mycket.

Likheterna med vättar i landets sydligare delar är stor. Vittror bor mest under marken, men de kan också uppehålla sig i stenblock och gamla träd. Ofta är vittra småväxta som vättar, men det finns undantag. De kan vara av mänsklig längd men också mycket större, särskilt norrut längs kusten.

Dom är släktingar till huldran och skogsråt. De kallas även jordbyggare och underjordiska och har vissa drag av vättar. Vittrefolket bor, liksom vättar, under jord, i berg och stora stenar. Vittrefolk är ganska lika oss människor, fast i allmänhet vackrare. De åldras och dör ungefär som vi. Uppgifterna om deras storlek varierar mellan två decimeter till två meter. De påstås kunna förvandla sig till små djur om det behövs. Liksom tomtar och vättar lever de ofta i fredlig samexistens med oss människor. Särskilt fäbodar var populära boplatser för vittrorna förr. De kan vara oss till stor nytta om vi låter dem husera ifred. Irriterar man dem blir de genast besvärliga. Kvinnliga vittror kan, liksom skogsfrun, roa sig med att locka folk vilse och män i säng. Förresten så var det åtskilliga fäbostintor som tog sig en svängom i sänghalmen med manliga vittror också. Dock verkar vittror i allmänhet bete sig oerhört civiliserat. De lever familjevis och håller sig med boskap, oftast kor och getter. Dessa var förr en begärlig bytesvara då vittras djur gav större avkastning än människornas.

Vittran är folktrons klädsnobbar nummer ett. De är alltid mycket välklädda. De använder klädernas färg som signal för att visa vilket humör de råkar vara på. Vitt, betyder att de är glada och snälla. Rött innebär att det är en ledsen eller arg vittra du har att göra med. I en del trakter bär kvinnorna eleganta kläder medan männens plagg är enklare. Hos kvinnorna är det dock framför allt det långa håret, hängande eller konstrikt flätat, som tilldrar sig uppmärksamhet. En del vitterkvinnor är svarthåriga, andra blonda eller rödhåriga, ungefär som det är bland vanliga kvinnor. I regel beskrivs vitterkvinnorna som mycket vackra och förföriska.

Att vittra mycket hårt och handfast kan påverka tillvaron även i vår tid är det åtskilliga människor som tror. Motorvägen norr om Gävle ogillas av de övernaturliga varelser som håller till i området, heter det, och därför är den vägen olycksdrabbad. Tankemönstret tycks vara hämtat från Island, där myndigheterna anses behöva ta hänsyn till de övernaturligas önskemål då de bestämmer sträckningen av vägar eller planerar nybyggnation på landsbygden.

Även om vittra har man berättat att de kräver att ladugården ska flyttas, att de bergtar, snappar bort småbarn och så vidare.